Gråt inte för att jag är död utan var glad att ni fått vara ägda av mig!

Kurt den 5/5 2008

(far okänd - mor stallkatt)

MÅNADENS KURT

Detta är mitt liv:
Jag tycker att jag har lyckats bra i livet - trots allt. Från att ha varit en stallkatts oäkta barn utan några som helst framtidsutsikter så har jag arbetat mig upp och i dag lever jag gott. Jag har det ekonomiskt bra och en del tillgångar - utan att verka alltför skrytig.
Det gäller att sätta upp mål här i livet. Att jag en dag skulle äga en liten familj människor (så där två barn och två vuxna), ett hus, bil, båt och egna jaktmarker var det jag drömde om.
När jag för 14( OK, 19 DÅ!) år sedan mötte min Johanna, då gällde det att fokusera på viktiga saker. På med charmen och hon föll pladask! När hon visade mig för sina föräldrar så såg det väldigt utsiktslöst ut från början. "ALDRIG I LIVET - ÖVER MIN DÖDA KROPP!", hade husbonden sagt . "Nej, fy, inte en katt. Jag är livrädd för katter ! " skrek min matmor. Men man kan inte låta sig hindras av ovidkommande saker som människors kattskräck eller det faktum att husbonden avskydde katter. Här gäller det att skaffa sig en målbild och fokusera sig på den.
Det låter som en saga, men jag fick faktiskt hjälp från ett mycket oväntat håll. Husbonden hade nämligen skjutit ett par fina blåhalsar som han hade hängt i uthuset. Det skulle bli familjens söndagsmiddag. Mössen som hade fått husera fritt i uthuset tills min familj flyttade hit, tyckte också om andkött. De hade gnagt av snöret som fåglarna hängde i och hade dukat på golvet en riktig festmåltid, då husbonden vrålande steg in. Den kvällen fick Johanna ta mig hem. Det sitter djupt inne att erkänna - men jag har faktiskt mössen att tacka för en del av mitt liv.


En barndomsbild

Jag får ofta höra att jag är en väldigt speciell katt. Det är klart ! Vilken katt är inte det? Jag brukar roa mina människor med konster som dom inte trodde katter kan. Ganska enkla egentligen, men det är klart, för dom är det ju svårt. Dom blir så imponerade och är så tacksamma. Det visar dom genom att ge mig räkor som jag älskar. Jag tycker att jag lyckats bra med att dressera mina människor. Det gäller bara att vara bestämd. Ibland så tycker jag att dom är så kloka, det är bara jamet som fattas. Det är nästan som om dom förstod varenda jam. När jag vill ha vatten, mat eller vill ut eller in så direkt gör dom sitt bästa och försöker verkligen att förstå. En del fick jag säga till på skarpen i början. Nu är det inga problem. Nyckelordet är ledarskap. Det gäller att vara en tydlig ledare. Visar man tydligt vad man vill och är konsekvent så behöver man aldrig höja tassen mera. Dom mår bara bra av att ha en stark ledare .

Den enda miss i planeringen var hundarna. När jag hade övertalat mina människor att dom behövde mig så visste jag inte att dom hade egna sällskapsdjur. Flera, faktiskt en hel kennel. Jag tänkte till en början :"Låt dom roa sig med några keldjur ett tag ". Det är faktiskt rörande att se deras tafatta försök att dressera sina hundar. Ibland går det riktigt hyfsat men det brister ju i ledarskap. Hundar är faktiskt lika lätt- dresserade som människor. Dom är faktiskt ganska lika. Det är sant!

Här ett exempel på oacceptabelt beteende.               Använd "eye-power" och kräv respekt från början

Här en ung individ med ett önskar beteende inne...    och även ute.

Jag har upptäckt en fördel med hundar. Jag är inte så mycket för trender, men jag måste erkänna att nog är det lite macho att ha flera stora hundar. Man sätter sig i respekt i vissa kretsar om jag säger så! En del är faktiskt livrädda för dem! Hah ! Jag bruka låta hundarna följa med ibland, bara för att imponera. Och när jag ser vildkatterna spionera på mig så busar jag lite med hundarna. Snacka om att man blir legendarisk! Jag har inte blivit antastad av en enda katt sen jag skaffade mig hundar. Till och med räven hälsar artigt på avstånd.
 

MINA MÄNNISKOR
Jag skaffade mig som sagt en familj, två vuxna och två barn. Husmor var till en början helt hysterisk så fort jag tog ögonkontakt med henne. En del människor är faktiskt förarveka. Det gäller först att bygga upp ett förtroende. Jag undvek ögonkontakt, vände bort huvudet och strök försiktigt med bakdelen på hennes ben. Till en början fick jag undvika överraskande och hastiga rörelser. Hon vande sig så småningom och blev med tiden väldigt tillgiven. Jag måste säga att hon är kanske den som är den mest lättdresserade av dom. Hon har lite koncentrationssvårigheter och är lite för lättstressad men övrigt fungerar hon bra med de brister hon har.
Husbonden har lite svårare att lära men hans brister kompenseras ju av hans goda jaktlust - man kan inte få allt . Johanna är ju min speciella ögonsten - hon är så himla söt och luktar ofta stall . Det är lite nostalgi, jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Hon är bara bäst ändå! Anette var jag tvungen att omplacera. Hon saknade helt will-to-please. Nog går det att lära dom, men hur mycket tid skall man lägga ned på en sån. Det blir jobbigt i längden.

En sak som jag inte blir klok på är att människor lägger sån energi på oviktiga saker, som jobb till exempel. Dom stiger upp före tuppen, stressar iväg till jobbet och när dom kommer hem är dom helt slut. För vad? Jo, några papperslappar! Kan ni begripa det? Dom måste ha helt missuppfattat livet . Man kan ju bara äta sig mätt. Har man en varm kattvagga och dom som älskar en. MAN BEHÖVER INGET MERA. Men dom är bra ändå. Dom är så roliga. Jag kan sitta i timtal och bara titta på dom. När dom håller på att skaffa sig mat eller uppfostrar sina ungar. Ibland verkar det nästan som om dom kunde tänka. Och det där att inte människorna kan spinna. Det stämmer då inte på min familj. Dom är nöjda och spinner som bara den. Då vet jag att dom trivs och känner jag att jag lyckats bra med dom. Livet skulle nog vara tomt utan min familj.
 

MINA JAKTMARKER
Mina otroligt viltrika jaktmarker kräver ett kapitel för sig. Jag kan bara hoppa ut genom fönstret och jaga. När jag vill! Inga licenser, inga tillstånd och jaktvårdsområdet upphörde i och med att det gick upp för de andra katterna att jag hade egna hundar. NU ÄR ALLT MITT! Det är bara ta för sig. Här finns småvilt som möss, råttor mm. men även lite mera exklusivt vilt som hermelin, ödlor, snokar för att inte tala om högvilt. Min speciella favorit är bisam. Känslan efter en rejäl fight med en bisam går inte att beskriva. Låt vara att det kanske är lite primitiva känslor men jag skäms inte att erkänna - det ger en härlig kick! Jag brukar bära hem viltet och visa åt mina människor. Dom är nog lite rädda men imponerade på samma gång. Jag har även dresserat husbonden att jaga! Det var inte så svårt. Det gäller att visa sin uppskattning då dom lyckats med något. Det ligger i människornas natur att fortsätta med det dom får beröm för. Men dom är ju nästan förstörda - människorna. Det är väldigt svårt i dag att hitta någon med riktig jaktinstinkt. Och det flesta saknar ju motor. Lyckas dom inte på en gång så tappar dom intresset . Det gäller att bygga på motivation och försöka stärka de instinkter dom har.

Här är jag på hugget

NU HAR DET HÄNT!  De flesta katter råkar ut för det någon gång men jag trodde ALDRIG att det skulle hända mig. Jag har förlorad kontrollen över mina människor. T.o.m. Johanna som varit så lydig och följsam är som förbytt. Jag har inte riktigt fått kläm på vad det är. Dom försvinner varje dag med kameran och när dom kommer hem så har dom ett fånigt leende på läpparna och pratar så konstigt . Undrar om dom är skendräktiga hela bunten? Sedan kastar dom sig vid datorn och där håller dom på och stönar:" Oooh,titta - Guuud så gulligt. Meeen så söööt..." Man blir nästan illamående. Dom har till och med satt upp bilder på en liten människa på hemsidan. Snacka om skendräktighet! Jag tror att dom har en lya någonstans där dom har sitt låtsas barn. För jag har då inte sett några tecken på dräktighet hos någon av dom: Husbonden och matmor har inte varit tjockare än vanligt och Johanna - definitivt inte! Jag har försökt slinka med i bilen när dom far men dom är så hemlighetsfulla. Det är en instinkt som dom har för att skydda sin avkomma. Dom vet inte själv att det är bara inbillning. Jag lät dom behålla några valpar för jag trodde att det skulle vara bra för dom att få utlopp för deras vårdnadsbeteende. Jag hade lite dåligt samvete för jag har fått lämna dom ensamma ganska mycket i sommar. Jag har jobbat många nätter och så har det blivit ett och annat nattligt äventyr( om ni förstår vad jag menar). OCH SÅ DET HÄR! Men jag får nog skylla mig själv. Dom klarar inte sig helt enkelt utan sin flockledare. Jag måste ta tag i det här och åter ta kontrollen.
 

Förklaringen: Jag brukar inte ha fel men jag har blivit grundlurad! Jag borde ha fattat det tidigare. Anette, som jag berättade om tidigare, blev ganska rund om magen. Jag tänkte inte så mycket på det för det finns andra i min familj som lider av samma åkomma. (Jag har så svårt att låta bli att ge dom något extra när dom ser på mig med sina bedjande ögon. Jag förstår att dom inte vill äta bara musli och grönsaker). Hur som helst så vet jag inte riktigt hur det har gått till - om det är en tjuvparning eller planerad - men Anette har i alla fall fått en liten baby. Och tydligen så stannar människorna i lyan där dom få sin avkomma väldigt kort tid. Det verkar som dom nästan genast vill presentera den nya medlemmen till familjen. Så nu var det dax att visa den nya babyn och jag måste erkänna att nog var hon fin! Jag höll mig i bakgrunden och iakttog. Det var så gulligt!! Det är så man ångrar att jag omplacerade Anette.

 

MARS 
Ni skall veta att mars månad är inte lätt för en ungkarl när man är katt. Det stryker lättassade brudar kring husknuten och en del har då ingen skam i kroppen. Dom bjuder ut sig helt offentligt och försöker locka med både de ena och det andra. För att avleda min uppmärksamhet så började jag för ett några år sedan med stavgång. När ja fick syn på brudarna så koncentrerade jag att gå taktfast medan jag stavade: I-N-T-E R-Ö-R-A, I-N-T-E R-Ö-R-A ! Naturligtvis så blev det en modefluga. Människorna nappade på det, fast som så ofta missuppfattade dom ju hela grejen. Dom började gå med skidstavar - stavgång! Hur löjligt ser inte det ut? Hade någon sagt åt mig för 10 år sedan att jag kommer att möta människor som går med skidstavar så hade jag nog bett honom undersöka huvudet. Och inte blir det bättre av att kalla det för Nordic Walk. Där ser ni vad man kan ställa till med. Ibland glömmer jag bort mitt ansvar som rollmodell. Så numera stavar jag tyst för mig själv och hoppas på att modeflugan går över. Jag vill inte stå med mitt namn för att ha startat något så löjligt som detta.
Ja, dom är roliga - människor! Men det är kanske det som gör dom så fascinerande. Att studera deras flockbeteenden och aldrig riktigt veta vad dom kommer med näst. Man måste ha förståelse att dom tolkar saker och ting ur sina egna, enkla perspektiv. Dom kan ju inte tänka som vi, katter. Ibland verkar dom så kloka att man glömmer bort att dom är ju bara människor.

Förra helgen var det dags för hundutställning. Det är något som människor gör . Det beror helt enkelt att dom är lite osäkra på kvalitén på sina sällskapsdjur. Så dom måste samlas i flockar och jämföra sina, i detta fall, hundar. Det är någon auktoriserad människa som skall bedöma djuren. När det är utställning far dom tidigt på morgon , ta med sig ett X antal hundar och kommer hem sent på kvällen trötta och tilltufsade. Ibland är dom jätteglada åt några plastband(!!??). Det är visst något symboliskt värde med de olika färgerna. Mest glad är dom åt två-färgade band( blå/gul , röd/gul, grön/röd osv.) . Av de enfärgade är dom mest glad åt de röda banden. Ibland drar dom hem fula bucklor och ställer upp dom på en hylla eller i ett skåp. Det är ju som om man skulle spara skallarna på allt vilt man fångat och ställa upp dom och gå och putsa dom. Nog kommer jag ihåg mina bästa jakt triumfer utan några trofe´er. På kvällen och dagen efter sitter dom i telefon och diskuterar hundar, domarna och domsluten. Vilket vansinne! VA, Vad förväntar dom sig?? Skall det vara någon mening så borde dom väl ha en auktoriserad katt ! Jag menar en människa som domare? Det är ju som att be en blind att leda en enögd! Dom är ju bara människor! Jag har då inga som helst problem att se för - och nackdelarna på hundarna( eller människorna för den delen). Och nog kan jag dela ut några plastband om dom nu är så värdefulla.
 

APRIL
Jag älskar den här årstiden. Ligga och sola sig på fönsterbrädan och fantisera om den kommande jaktsäsongen . Enda nackdelen är att när man tar av sig vinterpälsen så lägger man märke till all god mat som har lagt sig som bomull runt midjan under vintern. Jag har försökt med spinning men det blir svårare för varje år som går att hålla kroppen i trim. Så nu har jag gått med i viktväktarna. Man har vikter med olika antal prickar på som man räknar under dagen. Viktväktandet och prickräknandet håller en sysselsatt så att man inte hinner äta lika mycket och därmed går man ner i vikt. Fiffigt-va?

Solsnedgångarna på våren är fantastiska

Förra månaden berättade jag om mina problem med familjen och hur förtvivlad jag var. Jag måste tacka mina kollegor i Katter Utan Gränser för tipset om AK. Som jag berättade tidigare så gick jag med i Anonyma Katter och med deras hjälp och stöd så känner jag att jag börjar få kontrollen över mitt liv och familjen igen. Även om det tog emot så var rådet att börja med de yngsta väldigt effektivt. Nu är familjens koncentrations svårigheter som bortblåsta. Hela familjen är hel-skärpta och håller ögonen på mig hela tiden trots att lilla Alva kommer på besök. Nu vet jag föresten stamtavlan på henne. Hon heter Ida Alva Johanna Eriksson och härstamningsmässigt så är det ren utavel. Lite finnar på både mors- och farslinjer så med en så här brokig härstamning kan det bli vad som helst. Som plus måste jag säga att ungen verkar pigg och vaken och faktiskt så luktade hon stall senast. Det bådar ju gott.

MAJ
Det har varit någon special helg för mina människor igen. Det verkar som om människor har ett utpräglat behov att hitta på orsaker för att träffas, äta och dricka gott. Den här helgen hette Valborgs. Vem hon var har jag inte den blekaste aning om och knappast dom andra heller. Hur som helst så på Valborg så gör människorna upp stora brasor. Dom bränner upp sånt' dom vill bli av med. Elden har en märklig dragningskraft till människorna. Den utlöser även deras sång- instinkt och dom samlas runt brasan och sjunger tillsammans. Orsaken till detta beteendet är inte riktigt klarlagt ännu men man tror att den har en flock förstärkande funktion. Inte låter det vackert precis men människorna ser väldigt hänförda ut så dom uppfattar saken nog på sitt sätt. Det är brukligt också att grilla något på elden. Jag bestämde mig att visa mina människor att jag kan respektera deras märkliga vanor. Jag fångade en riktigt fet råtta och begav mig till brasan i Storön. Jag tänkte prova hur den skulle smaka grillad. Vilket liv det blev! På något sätt uppfattade dom att jag ville att dom skulle göra tricket hoppa upp på stolen. Eftersom det inte fanns några stolar så visste dom inte riktigt hur dom skulle utföra tricket. Dom skrek av ren beundran och sprang omkring och förmodligen letade dom efter en stol att hoppa upp på. En del karlar fick ett aggressivt överslag och rusade fram med en käpp. Dom trodde nog inte att råttan var död. Dom var så upphetsade att jag tyckte det var bäst att gå hem. Man skall belöna ett sånt beteende!

Människorna har ett talesätt:" Det som göms i snön kommer upp i tön." Jag har aldrig förstått vad som menas med det men förklaringen fick jag här om dagen. Matte och husse höll på att plocka upp avföring efter sina lindrigt sagt svinaktiga sällskapsdjur. Dom stannade upp då och då, stirrade ner på någon bajshög och sa: " Nej, men titta här är ju den där disktrasan som försvann spårlöst" eller " Det där är ju strumpan som varit borta" osv.  Det så talesättet har kommit till.
 

JUNI
Man kan då inte påstå att sommaren skyndar sig precis. Nog hade jag väntat mig att det skulle vara varmare och bättre jaktförhållanden. Lite besviken är man men jag säger inte mera om den saken. Jag vill inte få en massa militanta veganer på mig. Vi hade ovanligt besök för ett tag sedan. Matmor och husbonden höll på att göra något i garaget och jag planerade på att fälla ett riktigt högvilt. Det satt nämligen en enorm fågel på takstegen till hundhuset. Jag hade precis börjat smida planer på hur jag skulle överlista den enorma motståndaren. Jag kände hur adrenalinet steg i kroppen och jag hade precis börjat de mentala förberedelserna. Jag fokuserade mina tankar i en målbild där jag satt på den enorma fågelkroppen och höll dess huvud i min till segergest förhöjda högertass, medan husbonden ivrigt förevigade den stora triumfen. Just då öppnades garagedörren och ut klev matte och husse. Nog har jag uppfostrat dom lika men man inser mer och mer hur olika dom är som individer. Husse ropade " Kurt, Kurt!!!" och letade efter mig. Han förstod att han inte ensam skulle klara av den stora fågeln. Skulle det bli något så måste han ha hjälp av mig att fälla bytet. Matte hon pekade hänförd på den enorma fågeln och skrek:" En örn, en örn!!!" Jag har ju alltid sagt att den kvinnan saknar jaktinstinkt. Skrämma iväg fågeln på detta sätt! Vi kunde bara molokna se fågeln lyfta och med några eleganta vingslag svepa över gården och försvinna över Kallviken. Den chansen kommer aldrig igen!! Nog hade man lust att sätta klorna på kvinnan men det är lönlöst att bestraffa dom efteråt. Dom kan inte förstå att det gäller något som dom redan har gjort. Nog får man vara utrustad med en enorm portion tålamod när man har med människor att göra. Men man kan inte förvänta sig något annat med den helt oplanerade avel som är vanligt bland människor.
 

JULI
Äntligen sommar!!! Den här årstiden bara älskar jag. Jag har så gott som flyttat ut. Jag måste bara få ta vara på dessa ljusa sommarnätter. Tyvärr så klarar inte mina gamlingar det livet så jag har anställt en snickare som är i farten att bygga en s.k. pensionärs kuvös. Det är ett inglasat uterum så att dom kan sitta där och se då jag jaga....jobbar på tomten. Det är märkligt att människor reagerar så olika inför vilt. Kommer jag ex. med en fågel så blir dom inte alls glada. Jag tror att den symboliserar något speciellt för dom. Kanske den förlorade friheten som dom miste då de blev tama sällskapsmänniskor åt oss katter eller kanske är det så enkelt att dom inser att det är inte så mycket mat. Kommer jag däremot med en råtta så är dom väldigt upprymda och upphetsade av glädje och håller sig på behörigt avstånd och beundrar den.                                                                                                                                                   
Ett nytt inslag i sommar har ju varit Anettes baby, Alva. Det här är ju hennes första sommar och jag måste säga att lite anlag har ungen! Jag såg hur hon på alla fyra förföljde en skalbagge en bra bit, fånga den och stoppade i munnen. Det är ju alltid en början! Tydligen så är det viktigt för människorna att tidigt vänja barnen med vatten. Vad det skall nu vara bra för? Så dom har skaffat en liten uppblåsbar bassäng åt henne. Där stoppar dom henne varma dagar och står på huk själva utanför. Anette jagade mig med bassängen innan dom fyllde den med vatten. Ville väl att jag skulle visa åt den lilla att den inte var farlig. Något får dom nog faktiskt göra själva! Jag förstår inte varför människorna vill plåga sina ungar på detta sätt men dom vill väl härda dom inför livet..eller nåt'.


Det är då en klar fördel med Alva. Man slipper det där vrålande vidundret som människor släpar annars runt huset. Den som suger i sig hundhår. Den kallas dam-sugaren. Det är nog för att det är nästan uteslutande kvinnor som använder den. När Alva far hem tar hon med sig all hundhår i sina kläder så det blir inget kvar åt vidundret. Den har man knappt sett i sommar.

Det är sorgligt att se hur fort människorna åldras. Matmor visar tydliga tecken redan nu. Ibland så glömmer hon servera min mat och hon hör sämre. Ibland får man jama gode högt och länge innan hon hör det. Jag har försökt motionera henne för att motverka åldrandet genom att hålla henne i form. Nuförtiden får hon ont av motion så det är inte lätt. Jag fick faktiskt tips om en mycket skonsam gymnastik. Det kommer från katterna i öst. Det kallas qi gong eller något. Det består av ett antal väldigt långsamma rörelser - ungefär som när en Kalix-bo utövar karate. Man kan gott kalla det för Kalix-karate. Jag skall försöka lära henne det. Kanske är det ett lämpligt sätt att hålla henne i form. Vad gör man inte för sina människor! Ha det gott i sommarvärmen!
 

AUGUSTI
Nu har sommaren nästan passerat. Jag är lite sen med min uppdatering p.g.a. en liten incident som hände här vid månadsskiftet. Jag vill inte gå in på detaljerna men jag blev skadad. Den som sig i leken ger....Jag försökte dölja eländet men matmor upptäckte bit-skadorna och jag fick vackert finna mig i hennes omvårdnadsbeteende. Det yttrade sig i ett förnedrande ynkande: " Stackars Kurt, du skall akta dig för sådana dumma typer. Vem har varit så dum mot stackars Kurt!" Stackars Kurt och stackars Kurt... då skulle ni ha sett den andra! Det följde ett himla pysslande. (Det har jag inget emot!) Hon gav mig små köttfärsbullar varje morgon och kväll. Hon trodde att jag inte fattade att hon hade smugit in medicin i dom. Jag hade inte hjärta att avslöja att jag visste det hela tiden. Hon var ju så gullig i sina ömhetsbetygelser. Jag lät henne hållas och tänkte att det här är den halv-hysteriska kvinna som var vettskrämd för katter. Jag kände mig riktigt nöjd. Nog har jag lyckats väl med min uppfostran. Även om en människas grundmentalitet inte är den allra stabilaste så kan en trygg miljö och en fast ledare åstadkomma under. Jag känner mig riktig stolt.

Varje sommar så återkommer det en del folk hit. Jag vet inte vad som drar dom, om det är de ljusa sommarnätterna eller kanske det är någon ur-instinkt att återvända hit. Hur som helst så har dom små stugor som står tomma hela vintern. På våren då dom anländer blir det ett himla liv. Först bär dom ut allt löst ur stugan och sedan städar dom infernaliskt sina bon. Sedan fortsätter dom städa den närmaste omgivningen. Stugan bredvid mitt hus ägs av en kvinna med sina två sällskapsdjur. Hon brukar be husbonden att släppa in mig på inspektion innan hon kommer. Hon vill väl visa sin vördnad genom att låta mig fånga de första mössen. Det är ju gulligt! Den råttan jag fångade i år måste ha varit den enda, för jag såg inte kvinnan grilla en endaste gång under sommaren.
I år hade hon kallat in en slags träd-expert från Nord-Norge. Han donade och fejade och sågade ner massor av träd. Som han gick an hade väl ingen gjort tidigare. Nog märktes det att han var expert på området! Det såg inte vackert ut men rishögen som han samlade efteråt är en ren skattkammare. Där under kan man hitta både det ena och det andra. Den karln uppskattar jag! Nu har alla stuggäster flyttat till sina hemtrakter men jag är helt säker på att dom återvänder nästa sommar.
 

SEPTEMBER
September månad - det är höst! Träden är fortvarande gröna och det finns gott om gömställen och mycket vilt. Hög luft och fortvarande varma nätter, kan det bli bättre? Det är bara en sak som jag irriterar mig över, nämligen husbondens vanor. Han har ju anammat det här med jaktens tjusning. Varje morgon smyger han upp i gryningen och tar med sig ryggsäcken och 3-4 hundar. Som jag berättade tidigare så har dom flesta människor genom oförsiktig avel blivit av med allt vad jaktinstinkt heter. Det är så många som tycker att förbättra deras utseende är viktigare och det måste jag väl hålla med om. Men att det inte skulle gå att kombinera ett fördelaktigt yttre och jaktinstinkt! BULLSHIT - se på mig! Min husbonde är en av de få som har lite jaktanlag kvar. Han skulle visserligen lyckas bättre om han hade bättre självförtroende. Han skulle behöva lite mental träning. Han tar med sig ryggsäcken( att stoppa de fällda byten i ) men för säkerhets skull så fyller han den med mat . Någonstans finns tanken att ryggsäcken kommer att förbli tom! Med en välfylld ryggsäck är ju inte utsikterna så lysande. Motivationen att fylla ryggsäcken är knappast på topp när den är så full med mat att han redan har svårigheter att bära den. Man måste tro på att man lyckas och fokusera sig på en bild med sig själv med den fällda råttan eller vad han nu är ute efter. Och det största felet är ju valet av tidpunkt. Fattar han inte att man jagar på natten. Han som är så stor, hur kan han inbilla sig att något djur kan undgå att se honom i dagsljus? Dessutom är det himla irriterande när man precis kommit hem efter en nattpass och lagt sig och sova. Då stiger han upp och börjar skramla med sin kaffepanna. När han har kommit iväg , jo, då stiger min matmor upp och då är hela dagen förstörd. Då får jag vänta ändå till efter klockan 12 när hon brukar kura ihop sig bredvid mig och ta en tupplur. Det är mysigt. Jag brukar spinna lite åt henne och hon somnar direkt. Då får man äntligen koppla av en stund. Det är inte lätt att vara familjeägare. Jag vill ju ta väl hand om dom och sätta dom i första rummet. Jag har hört att dom blir lugnare då dom blir äldre. Men HUR GAMLA SKALL DOM BLI?
 

OKTOBER
Tiden bara flyger iväg när man har kul. En sådan jaktsäsong, en sådan härlig höst! Det är fortvarande varmt om nätterna och lövfällningen gör allt extra spännande. Det prasslar så härligt och det gäller att smyga tyst. Det är verkligen utslagsgivande förhållanden. Jag älskar utmaningar!!
 

Jag måste berätta en dråplig händelse som jag var vittne till. Jag brukar inte följa min matmor till Kalix men nu var det så att hon skulle ta hand om lilla Alva och jag tänkte att det är bäst att följa med för säkerhets skull. Alva har en speciell stol som man spänner fast henne i när hon åker bil så jag fick hela baksätet för mig själv. Det var verkligen intressant att se vad folk hittar på. Först så stannade matmor bilen och gick till ett hål i väggen. Där inne hade hon gömt pengar som hon tog och snabbt stoppade i sin väska. Sedan körde hon iväg så fort att hon märkte inte att det kom en annan människa som hade sett hennes gömställe och tog resten av hennes pengar! Jag försökte göra henne uppmärksam på det men hon hade så bråttom till ett ställe där dom hade barnkläder. Hon tog Alva med sig in. Jag såg genom fönstret att dom provade olika mössor. Alva fick ha på sig den ena mössan efter den andra. Till slut bestämde dom för en som Alva fick behålla på sitt huvud. Äntligen får man fara hem, tänkte jag . Matmor gick runt bilen och spände fast Alva i hennes speciella stol. Jag jamade högljutt: "BILNYCKLARNA!" Dom hade Alva i sin hand. Precis när matmor skulle öppna dörren på förarsidan, tryckte Alva på nycklarna och låste dörren. Inte hjälpte det att se snopen ut och rycka på dörren! Tänk om människan kunde lyssna någon gång! Där stod hon , lång i synen. Med handen på dörrhandtaget väntade hon på att Alva skulle trycka på rätt knapp så att hon kunde rycka upp dörren. Nog fick hon vänta! Alva tryckte på båda knappar samtidigt, stoppade nycklarna i munnen och tuggade på dom men dörren förblev låst. Till slut så ledsnade hon att leka med nycklarna och kastade iväg dom. Matmor rusade in i affären och jag såg att hon ringde ett samtal. Under tiden hade Alva börjat skruva på sig och efter ett tag så blev hon både ledsen och svettig. Det som följer här näst är det mest pinsamma som jag har varit med om. Matmor gömde sig bakom bilen för att sedan hoppa fram och ropa: "Titt - ut!" Inte bara en gång utan hon fortsatte trots att alla förbipasserande höll på att tappa hakan. Jag ville bara dö! Det lilla barnet hade väl inte mera vett än att hon skrattade högljudd åt eländet. Ett tag! Sedan började hon att gråta och hur matmor än knackade på rutan och "Titt-utade" så var det färdigt skrattat. Som att inte det var nog så började kvinnan sjunga om små grodorna! Alva lät sig inte störas utan grät och vred sig i sin stol tills kvinnan började hoppa och och vifta med armarna. Hela tiden sjöng hon om små grodor och små grisar... Alva slutade gråta och tittade förvånad på sin tokiga mormor. Jag gömde mig längst bak i bilen och hoppades att ingen skulle känna igen mig. Nog var det lätt att hålla sig för skratt. Det var ju bara en tids fråga när Alva började tjuta igen. Vid det här laget var människorna så förvånade att dom rent av krockade med varandra och med trafikskyltar när dom försökte lista ut varför matmor höll på att sjunga och skutta omkring på trottoaren i stället för att ta upp det gråtande barnet. Nu var det inte bara gråt utan Alva började arbeta upp sig i raseri. Till slut var hon så arg att hon slet av sig sin nya mössa och till min stora lättnad så hittade hon prislappen som fortvarande satt kvar. Hon vred och vände på den och roade sig en stund med att äta upp prislappen. Det var åtminstone tyst! Att höra på barnaskrik är inte min starka sida. Jag bävade för nästa anfall. Just då såg jag en härlig syn - husbonden svänger in med sin bil och kliver ut med reserv nycklarna i sin hand. Jag satte ihop mina tassar och sa en tyst TACK! Den karln är Guds gåva till mänskligheten! Det är mycket mer än vad man kan säga om kvinnan han valt att leva med!
 

NOVEMBER
När man ser husbonden och matmor hacka lös rosorna och bära dom i källaren då brukar det inte dröja länge till den första snön. Jag har slutat att jobba nattskift. Nog för att det finns en och annan oförsiktig ungdom som fortvarande nattsuddar och är ett lätt byte men man skall prioritera. Jag prioriterar min kattvagga som hänger på elementet!
Häromkvällen dök det plötsligt upp tre svarta valpar hos oss. Jag tänkte först att det var någon av grannarna som ägde dom men matmor och husbonden tog genast an dessa små dj.. valpar. Dom for som om dom ägde hela huset och det var ingen hejd på dom. Dom försökte till och med jaga mig! Men då sa jag STOPP!!! Nog neg dom därefter och bugade med mössan i tassen och rågade: " Går det bra för HERREN om jag passerar här?" Någon ordning skall det väl ändå vara! Efter ett tag så började dom arbeta. Dom för-diskade alla kärl och bestick och maken till effektivitet har jag aldrig sett hos husets hundar. När det var klart så torkade dom bordet, i alla fall runt kanterna. Som jag förstod så var det en lite större som handledde de andra två. Att dom inte riktigt nådde till mitten av bordet kunde väl inte dom rå för. Men tekniken var det inget fel på! Med lite tid så kan dom bli väl så värdefulla. Det här måste ju vara det dom kallar för svart arbetskraft?! Senare förstod jag att husfolket hade bara fått låna dom för detta ändamål och deras ägare kom och hämtade tillbaka dom sent på kvällen.

Så skall det se ut! Lär djuren vänta på sin tur. 

Förra helgen var det dax att vara barnvakt åt Alva och Ezkil ( Johannas hund). Både Anette och Johanna skulle på Halloween party. Dom älskar att klä ut sig till denna helg. Dom säger själv:" Det är väl inte så underligt med en häxa till mamma!" Jag vet inte riktigt vad dom menar med det, men nog har kvinnan ibland ett både 6:e och 7:e sinne. Hur som helst så hade vi en mysig kväll här hemma. Hon är så gullig, den lilla. Hon kallar mig för Aauuu! Är det inte gulligt ? Hon försöker jama!! Hon skrattade gott då jag gjorde några tricks med en pinnkam för att roa henne. Jag kastade den i luften och jonglerade med den lite lätt. Ni skulle ha hört! Hon skrattade högt och gulligare skratt finns inte! Hon var så imponerad. Det är klart, hon har väl aldrig sett något liknande. Det enda jag kan klaga på att dom inte fått någon ordning på Alvas sovtider. Hon somnade redan klockan 7 på kvällen och sov hela natten. Det är så onödigt att låta ungarna vända på dygnet för då får man ju vaka hela nästa dag. Gissa om man var helt utpumpad då Anette kom och hämtade henne. Jag kastade mig i Alvas resesäng som hon har kvar i sovrummet och sov hela eftermiddagen. Det är kul med lite omväxlig i tristessen den här årstiden även om det tar på krafterna.
 

DECEMBER
Jag tänkte här ge några tips för läsare som funderar på att skaffa sig en egen familj. Det bästa är att börja med att skaffa sig en husbonde. Det är den manliga familjemedlemmen som oftast är den svåraste. Tänkt noga om du är beredd att ha en man( och hans familj ) för många år framåt. Du skall veta att trots att de flesta karlar är gulliga så finns det katter som inte gillar dom. Det finns t.o.m. individer som är allergiska mot män. Du har i princip tre typer att välja mellan : en show typ, en till sällskap och en arbetande man. Gör klart för dig till vilket ändamål du skall ha din man. Skall den bara ligga på sofflocket, tigga mat och skälla på främmande så duger vilken man som helst. Skall du däremot ha en av show-typ så måste du ställa krav på ett fördelaktigt utseende. De mest eftertraktade är muskulösa, brunbrända och korthåriga på kroppen. Hår på huvudet är däremot är tillåtet. Jag skall nämna en nackdel med dessa. Dom har en utpräglad tendens att smita. Arbetande män finns till olika ändamål. Ex jagande män, som jag föredrar, har ett stort rörelsebehov och behöver mycket motion. Dessa män skall ha ett bra hårlag och stadiga fötter. En man av pointer typ behöver inte lika mycket motion. De står mest stilla och pekar och du kan låta dom utöva sitt pekande även inomhus. 
Nu till själva anskaffandet. Ta kontakt med någon som har en ledig man även om man oftast få ställa sig i kön och reservera en. Det är klokt att besöka mannen och dess familj innan man ta hem dom. Den tidiga hemmiljön sätter sin prägel. Se till att mannens avvänjning från modern är avklarad. Se till att du får med mannens matsedel, skötselråd och friskintyg. Mannen skall också vara avmaskad och ohyre-fri. En del tillåter dom att ligga i sin säng men då skall man vara beredd att sova även med resten av den blivande familjen senare. Du kan också ta en omplacerings man. Det finns ganska gott om sådana, men då finns risken att den lärt sig olater hos den förra ägaren.
Så fort mannen känner sig hemmastadd kan du börja med enkel dressyr. Börja med rumsrenheten. Det är väldigt individuellt hur fort dom lär sig och tyvärr finns det män som aldrig blir riktigt rumsrena. Kom ihåg: även om mannen ser ut att lyssna, så förstår han aldrig det du säger. Har man fått tag i en man som smiter så är det bara två saker att göra: begränsa deras frihet ( staket, koppel) eller byta karl. Lyckas man inte i sitt val av husbonde så skall man inte låta honom skaffa en familj. Man skall komma ihåg att alla män är inte lämpliga för avel.
LYCKA TILL!
 

JANUARI
Ett nytt år! Jajaja... jag förstår inte dessa människor! Dom är lustiga dom! Jag hade förträngt den här hysteriska tiden som kallas jul och nyår. I år började med att dom drog in ett helt träd in i kuvösen ( den inglasade delen av altanen). Först tänkte att det var för hanhundarna i huset men märkte snabbt att dom föstes därifrån illa kvickt så fort dom började gå fram och tillbaka och lukta på trädet. Sedan hängde dom lampor, röda kulor och glitter på det. Jag tog för givet att dom ville glädja mig med en riktigt storslagen present. Så fort jag skulle leka med kulorna så utlöste det en vaktinstinkt hos människorna. Så jag gäspade och gick därifrån. Det är onödigt att dominera dom i försvarsläge. Bättre visa sitt ointresse så slutar dom vakta den. Ett tag misstänkte jag att det hade något att göra med lilla - Alva, men hon fick inte heller leka med dom. Jag har fortvarande inte kommit på vad dom skall ha trädet till. Kanske skall dom öppna glasdörrarna på våren och locka dit några fåglar. Det är inte helt fel! Hur som helst så började dom bära hem paket i alla de färger och storlekar. Det hängde färgglada rosetter och band på dom. När ingen var hemma var jag dit och försökte öppna några men det var omöjligt. När dom kom hem så sa dom: " Fy på dig Kurt, tomten ser dig!" och såg väldigt finurliga ut. Vad är nu detta, tänkte jag. Jag ser ju också tomten! Vad är det med det? Det är ju min tomt!   Matmor lagade mat i dagar och husbonden bar in möbler in i kuvösen och båda verkade väldans förväntansfulla. En kväll så kom resten av familjen med ännu mera paket som också lades under granen. Sedan satte dom igång och äta! Där satt dom och åt och ojjade: först hur gott allt var och sedan att dom var för mätta! Dom kan väl sluta äta mens man känner igen dom! Och detta tjat om tomten! När kommer tomten? Snart kommer tomten. Fattar dom inte att tomten varken kommer eller går. Den ligger runt ens hus! Till råga på allt så kliver det in en fetlagd, ovårdad karl i knallröda kläder. Det var ju hur opassande som helst till hans stora kroppshydda. Och skäggig var han och långhårig. Han pratade så konstigt att nog hade han sniffat catnip eller valeriana. Jag tappade hakan när dom bad han sitta ner. Visste inte att dom hade sådana bekanta! När han började fingra på paket så var jag där och sa till, men det var ju också fel, förstås! Fnys! Det visade sig att den där rödklädda fetknoppen skulle bestämma vem som skulle få vad och dela ut paketen. Lilla -Alva var alldeles förskräckt. Hon satt hos sin mamma och höll knutna nävar framför ansiktet. Stackars barn! Hon vågade inte släppa ögonen från den där förbaskade domherren, och det gjorde inte jag heller! Vad höll dom på med? Ville dom skrämma livet ur stackars barnet ? Gubben försökte muta Alva med massor av paket och till sist så tinade hon något. Jag däremot lät mig inte luras, inte ens när jag fick mitt paket. Till sist så bad dom han gå, tack och lov! Gissa vad jag fick? En glittrande transvestitråtta som såg ut som råttornas dragshow queen! Det vattnades inte ens i munnen. Jag hade ju rätt om gubben!
 

När man precis hade återhämtat sig från julen då var det dax för NYÅRSAFTON. Visserligen var det trevligt och gick städat till fram till midnatt. Då började det smälla och skjuta. Först tänkte jag att det finns äntligen någon klok människa som har fattat att man jagar på natten. Det var förstås att vara för optimistisk. Nej, dom sköt upp i luften några olikfärgade grejor som small eller sa "pjoff" och så var dom borta! Så höll dom på ett bra tag. Jag hörde hur en av våra gäster berättade vad dom olika sakerna kostade. Det hade jag ju fattat förut att inte ens människor är så dumma att dom gör en sådan onödig sak utan att få bra betalt. Jag försökte höra vem det var som betalade och varför men det gick inte för allt smällande. Men nog tjänade dom en ganska bra hacka den kvällen! Det var nog därför dom var så glada och ropade: " Gott Nytt År!"
 

FEBRUARI
Månaden är snart slut. Det som skulle bäst beskriva den här månaden är lugnet före stormen. Vi har haft flera snöstormar och jag har fått vara riktigt bestämd för att få dom ut att skotta. Dom skulle helst sitta i kuvösen med sitt kaffe och sucka hur mysigt allt är. En som gläder mig oerhört är lilla Alva. Jag måste då säga att det är krut i ungen. Hon har redan börjat träna sig på att servera min mat. Så fort hon kommer in genom dörren så går hon fram till min matskål och säger:" Meja!" Det betyder att hon vill servera min mat. Det är så gulligt då hon fyller skålen, ställer fram den och säger:" Ät! Nam-nam!" Jag belönar henne med att äta lite även om jag inte är hungrig. Det är viktigt i det här stadiet att berömmet kommer omedelbart efter handlingen. Hon ser så nöjd ut och smackar med munnen då jag äter. Hon har även försökt tömma kattlådan men av någon anledning så är dom vuxna emot det. Det forskas mycket om människors beteende kring kattlådan och dess betydelse för dom. Några entydiga svar har man inte fått ännu. Säkert är dock att den har ett stort symbolvärde för människorna. Är det något som utlöser deras vaktinstinkt så är det just kattlådan.
 

MARS
För oss katter avslutas och börjas året med mars månad. Den månaden + jaktsäsongen är de viktigaste perioder i en katts liv. Förut så levde jag för mars månaden men nu som familjeägare är jag tvungen att ta mitt ansvar. Det är länge sedan jag slutade gå på ungkarlsmöten där vi satt och tog oss en jamare tillsamman och berättade gamla minnen samt planerade nya erövringar. Det var ett bra sätt att få reda på om det hade tillkommit någon snygging i grannskapet och bestämma grovt hur vi skulle dela området. Det kunde gå ganska hett till när vi diskuterade vem som skulle få uppvakta missen med den mest förföriska svansföringen, snyggaste benen eller det mest fasta förbröstet. Målet var att man skulle undvika värsta slagsmålen under själva marsmånaden. Då kunde vi ägna åt det viktigaste - att bara ge oss hän åt passionen. Det var tider det!
 

APRIL
Jag hoppas verkligen att det värsta är över. Det är inte lätt att stå pall för alla inviter som man får den här årstiden. Som jag berättade förra våren så fick människorna min stavgång helt om bakfoten. Jag försökte avleda min uppmärksamhet från alla läckra missar genom att gå taktfast och stava samtidigt: I-N-T-E R-Ö-R-A! Människor snappade åt ordet stavgång och började gå med stavar! I det här fallet är det tur att människor helt saknar uthållighet, så nu är nästan ingen som utövar den avarten längre. Jag fick ju skämmas! Dom kan ju tro att jag på allvar startar något så fånigt.
Mars månad passerar inte helt obemärkt i en katts liv, hur karaktärsfast man än är. Jag har försökt att förtränga alla frestelser och ägna mig åt min familj men lite koll måste man ha över omgivningarna. Familjen har tyckt att det har blivit lite för mycket spring i dörren. Jag hörde dom muttra något om att frysa alla mina tillgångar och klassa mig som terrorist! Vad som nu menas med det?
Hur som helst var det någon som hade jämfört min spalt med Mikael Niemis storsäljande roman. En parantes bara - till min fördel! Men det kan väl vara kul för Niemi att bli nämnd i samma sammanhang som mig. Det är väl bara en tidsfråga när den åländske prästen börjar baktala mig. Men det ger jag katten i!
 

AUGUSTI
Jag ber om ursäkt för att ha svikit alla mina fans. De eftertraktade uppdateringarna har uteblivit under en längre tid. Saken är den att jag har drabbats av utbrändhet. Jag helt enkelt gick in i väggen. Vårens valpkullar tog nästan knäcken på mig. Det är inte bara att ha överblick och det yttersta ansvaret för dessa valpar och deras skötsel. Det är även deras blivande ägare som man måste hålla koll på. En del kräver en snabbutbildning. Dom bara travar in och dyker in i valplådan utan en tanke på att det är JAG som är HUSETS HERRE! Man får tassgripligen rycka dom i byxbenet innan dom fattar att det är JAG som är den man skall hälsa på först. En del har halva släkten med sig så man få springa som en skållad råtta för att hålla koll på alla.
Efter att valparna flyttat trodde jag att man skulle kunna ta det lugnt. Då kom ju värmen! Inte bara den utan med ett leende på läpparna drar dom fram den där förbaskade bassängen åt Alva. Alla Bay Watch - fans, jag försäkrar er, DET ÄR INGET GLAMORÖST MED ATT VARA BADVAKT! Varmt, svettigt och ansvarsfullt, det är vad det är. Och på vår beach är det väldigt glest mellan välsvarvade, storbröstade brudar att vila ögonen på. Nej, jag har fått kolla vattendjupet , ta badtemperaturen och vakta med hjärtat i halsgropen så att inte Lill-Alva dränker sig. Som om inte det var nog så har dom indoktrinerat den lilla att älska båtar! Så hon vill ju se alla båtar i hamnen + att dom sätter henne med någon mer eller mindre otillräknelig person i en liten grön plastbåt och drar henne längs efter stranden. Dom är inte kloka! Jag får springa efter stranden och jama för att dom skall komma tillbaka.

Dessutom har jag ju samtidigt varit utbildningsansvarig för ett antal ungdomar. Det kräver sin katt att ta hand om ett gäng oskolade spolingar.
Här nedan en bildsvep ur ett av våra pass:



Sökövning med Adam                     Här en väl så viktig passivitets träning         Attack - början till en nacksving

Inte undra på att man bränt ut sig! Tur att jag lät bygga kuvösen åt mina pensionärer förra sommaren. Det är där jag ligger nu och vilar upp mig. Jag har knappt varit ut på ett enda nattligt äventyr. Tur att vi går mot hösten och mörkare tider. Sommardepression är inget att skämta om. Nu skall jag bara ta det lugnt. Vila upp mig och samla krafter inför hösten. Ett är då säkert - man orkar inte lika mycket som förr!
 

SEPTEMBER OCH OKTOBER
Jag måste ge efter påtryckningarna och skriva några rader. Normalt så är det här den bästa årstiden och jag brukar vara helt upptagen av jakt. Men jag vet inte om det är åldern eller min utbrändhet som gör att det känns inte lika kul i år. Jag kan t.o.m. se bytesdjur kila förbi och känna en viss slags empati för den. Ibland kan jag lurpassa både länge och väl på en hermelin och då jag lyckas komma i läge för att fånga den så hoppar jag fram och ropar :"BUUUU!!!" Den minen är betalbar! Dom blir mera chockad av överraskningsmomentet än att man tar dom. Det är klart , dom är ju inte så smarta.
Husse har nästan fått ta över titeln husets bästa jägare. Dessutom har en av grannarna visat imponerande jaktlust. Han är uppe före alla andra och kommer och lånar en av våra stövare. Jag har t.o.m. sett bildbevis att han även nedlagt ett byte! Det är där det klickar för husbonden. Han är flitig att lurpassa men han måste fila lite mera på själva fångandet. Och så startar han för sent på morgonen. Man skall jaga i mörker! Det har jag alltid hävdat.
Det som gläder mig mest är Lilla Alva. Hon har redan börjat visa väldiga talanger. Hon hälsar artigt:" Hej Kurt!", då hon kommer hit. Hon hjälper matmor med matinskaffning. Hon ger riktiga glädjetjut för varje potatis hon hittar i landet. " Där, tatis!" skriker hon och tillägger bestämt: " Alva kan själv!". Hon har börjat dressera husets hundar. Hon håller dom inom tomtgränserna och så fort någon tänker ta en avstickare ropar hon : "AJJAJAJ, tillbaka!" och hon glömmer aldrig berömmet :"BRAAA", så fort hunden i fråga vänder om. Det där kan bli något! Hon har också upptäckt hundarnas irriterande ovana att göra sina behov lite här och där. Till en början trodde hon att det var hon själv som gjort dom snarlika högarna. Hon gick med en kratta och vid varje hög konstaterade hon: " Bajs!". Matmor, som bar på en skopa, bekräftade hennes fynd varefter Alva alltid frågade:" Alvas?" . Matmor talade om att det var hundarna som hade bajsat och att dom skulle plockas upp i den medhavda skopan. " Vovvens", sa Alva då och krattade in högen i skopan. Numera så vet hon hur det ligger till och hur man skall göra. Inte sällan föreslår hon själv: " Mommo, plocka bajs!" och är väldigt förtjust i deras gemensamma sysselsättning. Till sist skall jag nämnda hur oförutsägbara dessa människor är. Dom hade höstens sista grillparty. Jag tänkte också komma med mitt eget lilla bidrag. Men det var inte uppskattat alls. Dom skrek och spred sig som om jag var någon självmordspilot med fasttejpad bombladdning. " Nej Kurt, kom inte hit! Usch, gå härifrån!" Nu får dom bestämma sig! Skall jag fånga råttorna här på gården eller inte. Sånt liv bara för att man tänkte komma med sitt lilla bidrag till grillfesten. Man blir då aldrig klok på dessa människor!

NOVEMBER
Månaden som jag alltid betraktat som den tristaste på hela året har nästan passerat. Det är kallt, mörkt och inget händer. Jakten är så gott som slut. Husbonden och grannen, som jag tidigare berättat om, envisas fortfarande. På helgerna är dom beundransvärt flitiga. Dom försöker väl rädda det som räddas kan, nämligen sitt ansikte. Grannen, vet jag, har lyckas fälla något byte i år med hjälp av ett skjutvapen. Lite fusk, men OK , bättre det än inget. Husbonden har nog tänkt fånga en själv eftersom han lämnar bössan hemma. Det är klart! Det enda som kan kompensera bristande talang är träning och åter träning. Men jag är tveksam om det räcker! Man kan inte vara tillräckligt tacksam för den begåvningen vi katter har medfött. Skulle jag har haft en enda jaktsäsong utan att jag fällt ett enda vilt, då hade jag bytt yrke! Nu är jag är sur på Johanna! Inte nog att hon har smitit iväg utan jag hörde ryktesvägen att hon låtit en annan katt ta han om sig. Det var mina vänner i organisationen Katter på Stan (som jag bildade då Johanna och Anette var i tonåren) som berättade för mig. Dom var lika bekymrade som jag är nu. Man vill ju att ens familj får det bra i livet. Det är smärtsamt att släppa taget. Man vet ju att det är sällan som barnen i familjen stannar hemma i längden. Förr eller senare frigör dom sig och söker sig en ny ägare. Om det då hade varit en ordentlig skötsam katt men en RAGDOLL! Jag är inte fördomsfull, men alltså RAGDOLL! Ni hör ju! Bara namnet andas ju asocialt beteende. Perverst, det är vad det är! Och den skall ta hand om min Johanna! Jag ville ju skona henne från de värsta avarterna. Av alla katter i världen verkar just ragdolls vara de mest ryggradslösa. Dom är så slappa att man undrar om dom över huvudtaget skall tillåtas att skaffa sig en familj? Det blir säkert Johanna som får ta ansvaret för honom i stället! Vet ni vad han heter? Cornelius! Nå, det blir åtminstone lätt att göra en rätt förkortning - CORNY!! Jag måste försöka smälta det här även om det blir svårt. Jag måste gå och lägga mig i min varma kattvagga innan jag börjar hyperventilera.
 

JANUARI
Kära fans! Jag vill börja med att tacka för ert omtanke och support under den svåra livskrisen som jag gått igenom. Som många av er vet så har jag drabbats av utbrändhet. Jag hade länge struntat i allas välmenta varningar och plötsligt så var den bara där - den berömda väggen! Jag som har alltid brunnit så för min familj! Jag har t.o.m. kunna glädjas av deras hundinnehav. Men det är ju så att brinner man inte för något så kan man inte heller bli utbränd. Plötsligt så var det inte lika kul att skrämma och jaga småvilt. Inte ens bisamråttorna kändes som en utmaning. Jag tappade helt bort mitt sinne för humor. Det var väldigt lätt att hålla sig för skratt när man såg de tvåbentas förehavande. Jag tyckte att dom var enbart patetiska. För att orka med en familj som min så krävs det både humor och en viss portion galenskap.
Allt kändes bara jobbigt. Det blev bara för mycket! Jag var tvungen att för en gångs skull tänka på mig själv och sätta mitt eget välbefinnande i första rummet. Jag inser nu att om inte jag tar hand om mig själv så hur skall det då gå för denna stackars familj! Jag har ju visserligen bara dessa två gamlingar men dom blir ju inte yngre! Det enda man har att se fram emot är de dagar som lilla Alva kommer på besök.
Hon var här under julhelgen och då var mina gamlingar alerta, må ni tro. Alva har blivit stor, 3 år, och visar glädjande ledartalanger och en organisationsförmåga som är häpnadsväckande för åldern. Snabbt hade hon tagit över kommandot och organiserat om hela huset. Vardagsrummet förvandlades till en kombinerad stuga (= filtar över vardagsrumsbordet där hon bodde då hon envisades att bli kallad Snövit ) och slottets balsal (då hon kallade sig för Askungen). Husbonden och matmor alternerade i olika roller. Ibland var husbonden Askung d.v.s. Askungens far, ibland var både han och matmor dvärgar och fick gå sjungande till arbetet. Ibland så var matmor också Snövit, eller Törnrosa. (Hon verkade föredra dom rollerna för då fick hon sova i hundra år eller sova i glaskistan efter att ha ätit från ett förgiftat äpple. ) Dom pratade alla ett uråldrigt språk och Alva skulle ha platsat i vilket slott som helst då hon gled omkring med högburet huvud som någon av prinsessorna. Värre var det när husbonden, i egenskap av Askungens pappa, bjöd Askungen till dans. Alva inte bara spelade Askungen - HON VAR ASKUNGEN. Hon gled elegant och höll sin långklänning i ett elegant pincettgrepp med ena handen. Husbonden i långkalsonger däremot såg lite malplacerad ut. Det såg Alva och skulle putsa fasaden lite. Först provade hon ett badlakan runt husbondens midja men det gjorde bara saken värre. Ett tunt örngott stoppad i linningen blev en godkänd lösning och Alva visade hur husbonden skulle hålla de nedhängande kanterna mellan tummen och pekfingret. På det sättet kunde man (med livlig fantasi) ana lite elegans även i husbondens dans och framför allt så fick man full insyn i hans fantastiska fotarbete. Han kunde förstås inte hålla om Askungen så det blev mera solobetonad pardans där båda höll sin "kjol" och trippade omkring varvat med små hopp. Jag beundrar matmor som kunde hålla masken så länge. Jag säger bara en sak : magmusklerna värker ännu! Vi fick en skarp tillrättavisning av Askungen: " Nu är ni tysta!" men det gick bara inte. Jag har inte skrattat så gott på länge!
I vårt kök bodde Pippi Långstrump och husbonden fick lov att vara Pippis häst, Lilla Gubben. Jag gick snabbt igenom rollistan i huvudet och förfasade över om matmor skulle få rollen som Herr Nilsson. Som tur var så fick hon vara Annika och slapp slänga sig i gardiner och i takkronan.
Efter ett par dagar konstaterade Alva: " Nu är jag lite less! Nu vill jag hem till min mamma." På matmors fråga om hon inte skulle sova en natt till hos oss svarade hon kort: " Nej , nu räcker det. Jag kommer en annan gång ". Det var kanske tur för jag började se begynnande tecken på allvarliga personlighets störningar hos mina gamlingar. Det är inte lätt med så snabba rollbyten i deras ålder.
 

MARS
WOW! Som ung kunde jag aldrig ha anat hur bra man kan ha det som gammal! Det har varit ett av de härligaste mars månaderna någonsin. Visserligen fick jag lite skavanker efter sammandrabbningen med några stridlystna ungkatter men det var det värt!
Det var så att jag kunde inte motstå frestelsen. Förhållandena för en nattlig promenad var förföriska: fullt månljus och skare! Min avsikt var endast att flanera lite, bara andas in atmosfären och minnas...
Plötsligt så stod dom där ett gäng huliganer. Lite längre bort stod det ett par förtjusande söta kissemissar. Det är länge sedan jag har sett sådana pumor. Synen på deras darrande morrhår och svajande svansar fick mig nästan att tappa andan. Jag hade svårt att dölja min förtjusning. Jag hann bara dra in andan så flög pojkspolingarna på mig utan förvarning. Dom skulle väl imponera på brudarna. Jag hade inte en chans! Närmaste minuterna minns jag inte mycket av. Det var mest vassa tänder, klösande klor och brännande smärta.
När jag vaknade upp låg jag på marken ompysslad av några underbara varelser. Först trodde jag att jag var i himlen. Senare förstod jag att attacken hade haft en motsats verkan på missarna. Dom hade fräst och spottat iväg ynglingarna och valt att ta hand om mig i stället. Dom fortsatte och pyssla om mig resten av månaden. Bara att ha något så vackert att vila ögonen på. Att känna deras lena tassar mot min panna och höra dom viska: " Känns det bättre nu?" OM!  Heaven...I'm in heaven...
 

FEBRUARI
Månaden går mot sitt slut. Man hinner knappt med vintern så är det mars månad! Det är den viktigaste tiden på året i en katts liv. Jag har smitit ut ett par nätter efter att jag nattat mina gamlingar. Matmor är en lätt match. Det är bara lägga henne framför TV och hon somnar bums. Husbonden är värre. Han piggnar till inför natten. Hur jag än gäspar och försöker få honom att fatta att det är läggdags så donar han med både det ena och det andra. Farten ser ut att bara öka ju senare det blir. Jag har fått ge honom ett litet extra mål mitt i natten för att få honom lite sömnig. (Det måste jag vänja av honom så fort mars månaden är över.) Som sagt, så ville jag bara känna spänningen som man hade förut inför den kommande månaden. Jag drog en repa till grannens stallkatter för att kolla läget. Det är smickrande hur många unga, söta kissemissar dras till en äldre, välbehållen herre som jag. Dom verkar uppskatta min ställning i samhället och den säkerheten som mina tillgångarna ger. En del av dom kan t.o.m. tänka sig att adoptera min familj, vilket är förstås en förutsättning för min del, men jag vet inte... Man blir mer och mer kräsen ju äldre man blir. Som ung förstod jag inte riktigt missarnas förtjusning för äldre herrar. Man var ju så upptagen att tänka på helt andra ställningar.
Det var inte helt lätt att bara sätta sig och skriva. Alva har nämligen upptäck datorn. Hon vill se leksaker på Internet. Jag har bett husbonden att sitta och övervaka hennes datoranvändning men häromdagen hade Alva lyckats klicka sig ändå fram till kassan på en Internet butik. Hon hade massor av barbiedockor i korgen. Det var nära att det blev väldigt dyrt! Ibland så ändrar Alva inställningar så till slut kommer Microsoft hjälpredan fram, kliar sig på huvudet och frågar om det är tänkt att han skall arbeta under sådana förhållanden.
Det har varit ovanligt varmt den här månaden. Annars har jag tyckt att det har varit en av fördelarna med hund. Varje hund är +38 grader så man sparar en hel del kilowatt med det antalet hundar som min familj har. En annan fördel är att man behöver inte vara så noga med isoleringen av huset. Efter ett år eller två så är alla sprickor ordentligt tilltäppta med hundhår. Man kan också allergitesta sig enkelt och helt utan sprutor (för det hatar jag!). Det bara sätta sin fot in i huset och vid minsta anlag för allergi för pälsdjur eller husdamm så ger det utslag. Så inget så dåligt som inte för nåt' gott med sig!
Mysig Mars till er allihopa!

APRIL
Jag har knappt återhämtat mig från marsmånaden. Den glömmer jag aldrig! Det medförde naturligtvis lite problem med min familj. Dom har svårt att klara sig utan sin ledare. Jag var tvungen att kontakta en katt som kan tala med människor. Hon kom till oss en dag och kurrade ihop sig på vår balkong. Matmor och husbonden var väldigt avvaktande och jag såg hur dom tittade konstigt på henne. Så pågick det ett tag och till sist reste sig mediet och jag följde efter henne. Vi gick en bit bort så att människorna inte skulle höra vad hon sa.
Hon berättade åt mig att matmor och husbonde var oroliga för min stigande ålder och att jag hade gett mig iväg på natten. Mest oroliga var dom för att jag inte hade kommit hem fast jag var skadad. Dom skulle bara veta! Dom hade också sagt att dom visste inte hur dom kunde klara sig utan mig.(Till det hade jag inte behövt någon människopratare!)
Jag vet inte riktigt vad jag skall tro om detta. Dom kan mycket väl ha sagt det i alla fall det sista. Ett är då säkert : Jag har aldrig sett matmor och husbonde bete sig så avvaktande mot mig eller någon annan katt heller! Så något konstigt var det med den där människoprataren!

JUNI
Tiden småspringer. Det märks att det närmar sig sommaren. Husbonden och matmor har gjort stora kattlådor runt huset så jag kan göra mina behov utomhus nu på sommaren. Dom har till och med smyckat mina utedass med blommor. Det är väl trevligt!
Jag har upptäckt en mycket intressant kanal på TV, nämligen Animal Planet. Dom visar hela tiden olika program om djur. Jag är mest intresserad av att se de stora kattdjuren. Dom är imponerande med sin enorma storlek och sina kamouflagefärger. Vad som slår mig är att dom misslyckas så ofta att fälla sitt byte. Det bevisar ju bara att har man något mellan öronen så behövs inte en stor biffig kropp. Dom kunde vara betydligt skickligare! Det skulle inte skada med lite experthjälp! Men jag har ju familjen att ta hand om. En skicklig jägare måste vara smart och planera noga! Inte går det att springa ikapp ett byte. Man måste ha tålamod, ta lärdom av sina erfarenheter, sträva efter en teknisk fulländning och öva, öva, öva!. Inte hjälper det med kamouflage om man inte har den rätta tekniken. Dom har ju all tid i världen att finslipa sina talanger. Ingen av dom ser ut att ha familj. OK, honorna har ungar någon gång ...men va då? Några stycken! Jag har i alla fall en hel människofamilj och deras husdjur + hus och hem att ta hand om. Skulle jag ligga i solen hela dagar så hade jag inte heller blivit så bra som jag är!
Men vi har väl olika förutsättningar och mål här i livet. Är huvudet dumt så får kroppen lida, så är det bara!

SEPTEMBER
Sommaren går mot sitt slut. Ja, hur skall man summera den?
Halva sommaren val sval och skön. Min familj har ibland lite svårt att fatta. Det var väldigt påtagligt hur dom gick och liksom väntade på att det skulle bli sommar(?!?). Det kan hända att människor kräver en viss temperatur för att fatta att det är sommar. Då sliter dom av sig kläderna fast nog skulle det vara mera fördelaktigt att dom lät bli. Dom blir så glada och går leende omkring och klagar:" Nog är det varmt idag!" Dom drar fram grillen och lagar maten på den. Och detta vansinniga badandet! Men det hör väl till deras sommarbeteenden.
I slutet på sommaren har det varit ovanligt mycket folk på vår badstrand och många småbarn. Jag har känt ett visst ansvar för inte kan man lita på att folk skall se efter dom. Jag har knappt kunnat sova på dagarna!

En annan sak som har präglat sommaren är husbondens olika projekt. Det började med att han sov dåligt en natt. Jag trodde att hans astma var anledningen till hans roterande i sängen. På morgonen sa han kort: " Nu har jag bestämt mig! Dom får komma och borra bergvärme här också." Innan jag hann fatta vad han menade så flyttade gubbarna, som varit hos vår granne, in på vår gård. Med sig hade dom fruktansvärda maskiner som förde förfärligt oväsen. Det lät fasansfullt från tidigt på morgonen till sent på kvällen och den värsta maskinen spydde ut gråsvart stendamm blandat med vatten över gården. Tänk! Alla dessa hundar och folk springandes i det och så in i huset. Matmor fick tvätta allt t.o.m. storgranen bakom garaget så att den fick tillbaka sin gröna färg.
Dessutom hade vi precis fått hem en liten stenätande stövarvalp som måste bäras förbi dessa hemska maskiner till en lugnare plats ( utan stenar) så att hon kunde göra sina behov. Vet ni hur ofta en valp gör sina behov??? Nästan hela tiden!!! Så husbonden och matmor var ständigt på väg ut eller in med den lilla valpen i famnen.
Som tur var så var borrandet klart efter ett par dagar och som husbonden sa : " Vi kan göra resten när det passar". Eftersom det närmade sig jaktsäsong så tog jag för givet att det inte passar under den tiden.
Tänk så fel jag hade.
Lika oväntat och vid lika opassande tidpunkt så startade nästa projekt. In på gården kommer en grävare. Första taget med skopan - då gick strömmen. Efter ett tag fick vi en naturtrogen demonstration hur det skulle se ut med en springbrunn på bakgården. Då gick nämligen vattenledningen och en vattenkaskad sprutade ut i luften. Den kvällen var det full aktivitet på gården. Grävaren, husbonden, elektrikern och en från vattenfall jobbade för fullt för att få allt under kontroll.
Nu har vi ström och vatten men även en meterdjup vallgrav tvärs över hela gården. Hundarna tycker att det är kul. Gropen och jordmassorna har verkligen stimulerat deras kreativitet. Husbonden har lagt en trall över vallgraven för att vi skall slippa in över huvud taget. Dessvärre är det inte bara vi som kommer in utan även all lera, grus, sand, vatten, jord och gräs.
Jag tror jag går i ide och vaknar på våren smal och utsövd då allting är klart.

EN NY VINTER
Nu har jag åter fått uppleva detta spektakel som kallas julhelg. Jag förberedde mig med att läsa D. Katz bok " Hur man överlever julhelgen med förståndet i behåll". Den är en lättläst bok med många tassfasta, praktiska tips. Den var till stor hjälp för mig.
Året som gått har dock varit tungt. Jag ångrar så bittert att jag inte varit mera observant. Den nakna sanningen slog mig rätt i nyllet: " Min familj är plastbandsberoende! Jag borde ha sett det komma! Nog uppmärksammade jag att matmor och husbonde började samla på plastband ( som så många andra också gör utan att det blir något problem). Till en början så räckte det med ett rött band då och då. Så småningom började resorna komma med tätare intervaller. Senare så räckte inte ens var och varannan helg utan dom kunde vara borta två dagar i rad. Dom nöjde sig inte längre bara med de röda banden utan började allt oftare komma hem med tvåfärgade band. Man såg också tydliga tecken på irritation då dessa uteblev.
Jag trodde att det bara var en övergående period men nu efteråt så förstår jag att jag borde ha stoppat dom redan där. I år har dom ibland åkt iväg och varit borta flera dagar och kommit hem i ett rus med ett helt koppel av olikfärgade band. Dagarna efteråt har dom varit trötta och knappt orkat upp ur sängen. Jag vet inte riktigt hur jag skall kunna stoppa dom. Dom börjar ju vara upp i åren så att jag bävar över att jag snart få följa med och skjuta rullatorn åt dom. Nu är det inte längre frågan om ett oskyldigt hobby utan nu börjar det ha både ekonomiska och sociala konsekvenser. Jag måste säga att servicenivån i detta hus har då försämrats avsevärt! Dom försöker fixa vikarier men det är inte alls samma sak.

Avslutningen på det gångna året gav dock ett lite hopp för framtiden. Lilla-Alva( hon är ganska stor nu och ABSOLUT föredrar katter! KLOK FLICKA!) Hon tillbringade sista dagarna på året här hos oss. Vilken tjej! Som hon aktiverade mina gamlingar! Inte orkade dom så mycket som tänka på ett plastband de dagarna. Vi alla blev tilldelade olika roller som varierade under dagens lopp. Jag brukar oftast få vara kung eller en tiger vilket är rätt så givna roller för mig. Den mest udda rollen fick nog matmor som fick vara mamma-apelsin som hade en hel barnaskara av klementiner och mandariner. Allt Alva tar i blir magiskt. En tvål förvandlas till en skatebord som gör hisnande åk fram och tillbaka i tvättfatet. Nog tycks jag har träffat dom med livlig fantasi men nog ligger dom hästlängder efter Alva. Hon är min framtidshopp.
Ha det, gott folk

Kungen på Solstrimman

FEBRUARI
Tiden småspringer! Nu är det redan slutet på februari. Jag ser fram emot årets höjdpunkt MARS! Som tur är så har mina gamlingar hållit sig hemma och deras plastbandsinsamling har begränsat sig till ett enda återfall förra veckoslutet. Vi har haft besök av folk och hundar från när och fjärran och det har stört dagsrytmen en aning. Det verkat dock att mina gamlingar skärper till sig vid sådana tillfällen och jag har fått MASSOR av uppmärksamhet. Det gillar jag.
Alva har förstås också varit här och aktiverat husfolket. Hon och matmor kunde leka timtal i snön ute. Dom gjorde ett hem av snö. Dom skottade en ingång som ledde till ett kök. Där gjorde dom en spis med ugn och plattor för snökastruller. Ett bord, fat och en blomvas hade dom också och en frys med lite kristallklara isbitar
Vardagsrummet bestod av en soffa och ett bord med en TV på. Den utslängda julgranen sattes upp i ena hörnet och en bit bort gjordes en säng och ett skötbord åt en baby gjord av en snöklimp. En snökatt hade dom också - förstås! Inte en hund så långt ögat nådde. HAH! (Dom försökte ha med ett par riktiga hundar. Efter att dom trampat söder soffan ett par gånger och promenerat upp på väggarna så åkte dom in. )
Alva var mamma och matmor fick agera storasyster. Alva skötte om den ständigt vakna och gråtande snöbabysen, lagade mat, dukade fram och diskade. Så nog hade hon klart för sig arbetsfördelningen i en familj. Det enda som storasystern fick göra var att byta blöjor åt den bajsande snöbabyn. Annars satt hon för det mesta i soffan framför TV:n med en glass som mamma Alva serverat åt henne i förbifarten.
Julgranen utlöste en lek som jag tror skulle pågå för evigt. Det var julafton hela tiden! Först släpade dom snöklimpar som dom lade under granen sedan fick stora systern gå ut på ett ärende och komma tillbaka som en tomte. Alva visste inte hur rätt hon hade när hon hittade på den geniala lösningen. När dom skrapade bort pappret på klimpen så alltid liknade det någonting och Alva utbrast förtjust: " Ååå, tack så mycket. Jag fick en..." Till sist så började fantasin tryta så matmor som alternerat som tomte och stora syster fick bli mommo igen. Alva började säga i stället: " Tack så hemskt mycket! Jag fick en ???, mommo, vad fick jag?"
Inte var det lätt att hitta på nya namn åt de snöklimpar som hon höll framme speciellt som Alva hade fullständigt koll på vad hon redan fått. Som tur var så fick husbonden blodsockerfall och frågade smått irriterad om dom inte hade tänkt äta annat än snö den dagen.

Husbondens gamla traktor brann upp häromdagen, så jag var tvungen att skaffa honom en ny. Man säger att vuxna människor behöver inga leksaker men inte ångrar jag att jag lät honom pigga upp sig med en traktor. Aldrig någonsin har han väl suttit spänt framåtlutad på framkanten av soffan och sett på väderleksrapport. " Norrland får ymnigt snöfall" har utlöst ett glädjeskutt och husbonden har ropat "YES,YES!" som om han hade fått högsta vinsten på Bingo-lotto. Och som han skottat! Så tveka inte att skaffa leksaker åt era gamlingar. Jag har beviset!

NOVEMBER
Jag bör nog ändra rubriken till mina betraktelser. Så fort som tiden går numera, så hänger jag inte alls med. Den här årstiden är absolut den värsta. Jag gillar ju visserligen att det är mörkt, men det är för blött och blåsigt. Det är ju ljust bara några timmar mitt på dagen. Hur skall man hinna vila på den korta stunden?
Familjen gör också en massa krystade aktiviteter så här på höstkanten. Johanna var hit och hälsade på och då hörde jag matmor komma med en dum ide': " Tänk om vi skulle ta och B-A-D-A Kurt?".
Varför stavar hon? Jag har väl kunnat stava sen födseln. Även om jag var analfabet så skulle jag förstå innebörden av dom 4 bokstäverna. Man har ju ett minne! En gång tidigare har dom överrumplat mig med bad. Det är ett av dom onödiga, mänskliga påhitt. Det är bara dom skitiga som behöver bada. Vi katter håller oss alltid rena!
Alla katter har inprogrammerat att undvika vattenmängder som är större än vad en katt kan dricka upp i ett svep. Större vattenmängder utlöser en rad försvarsbeteende som kan förkortas i tre ord: spotta, fräs, klös! Fundera inte . Det är bara att sätta in hela arsenalen på en gång. En liten tvekan kan ses som en möjlighet och det finns risk att det slutar med ett fruktansvärt nederlag.
Jag låtsades först som om jag inte förstod och kommenderade dom att släppa ut mig. Tänkte hålla mig borta ett bra tag. Men dom tog mig under armen och bar mig in i badrummet. Där på golvet fanns en bunke med något skummande gräddlikt i. Jag blev lite nyfiken men när jag hastigt stoppades in i det, så insåg jag två saker: 1) Det var allt annat än grädde. 2) Det gäller nu eller aldrig att sätta dom på plats.
Nog skar det i hjärtat att göra välsynliga fartränder på händer och armar på min matmor. Hade det funnits något annat alternativ - men det gjorde det inte. Jag slapp lös och gömde mig under en stol. Det finns ingen som tar mig då jag har ryggen fri! Ur löddret stack ut endast tänder och klor och jag blev själv imponerad över mina röstresurser.
Nog blev dom till sig. Dom diskuterade olika strategier. Alla helt värdelösa. Dom försökte med " Snälla Kurt, du kan väl inte se ut så där. Vi måste ju skölja bort schampot." Att jag inte kunde se ut så, fattade väl jag med. Men någon sköljning ville jag inte vara med om! Till sist så klädde Johanna av sig och matmor slank ut ur badrummet. Den fegisen!
Jag stirrade på Johanna ur löddret och försökte lista ut vad hon tänkte göra här näst. Hon skulle kanske sätta sig i baljan själv och säga:" Ser du. Det är inget farligt!" Som att jag skulle gå på det! Hah!
I stället promenerade hon lugnt och sansat fram till en slang på väggen. Vred på en kran och riktade munnen på slangen mot mig. Det var det fräckaste! Jag fräste och klöste men slangen bara fräste tillbaka och spydde ur munnen vatten i massor. Jag insåg att det är bättre fly än illa fäkta. Som jag sprang! Jag försökte klättra upp för Johannas ben men den ständigt spyende slangen hann upp före mig. Jag försökte t.o.m. klättra upp för kakelväggen för att komma undan men vidundret bara förföljde mig. Jag sprang så fort att löddret från schampot blev efter. Lika överraskande som det hade börjat slutade det. " Nu har du varit duktig!", sa Johanna. FÖRSÖK INTE!, tänkte jag. Något så fasansfullt vill jag aldrig mera uppleva. Nästa gång blir det inte bara ränder på händer och lår. Nästa gång skall jag vara duktig - skriv upp det!

                                                                                                                                                                       
TRÄNINGSTIPS:
Här kommer några enkla råd som kan underlätta för många att ha en egen familj. Först och främst skall man vara på det klara med att dom är individer. Det gäller att lära sig vilken typ av människa man har att göra med och anpassa metoderna därefter.
HUR MAN LÄR DOM ATT SERVERA MAT : Alla människor kan instinktivt servera mat, men nu gäller det att få dom att göra det på kommando och på en bestämd plats. Enklaste är att börja med en så kallad tiggmetoden, dvs. när man ser människor äta / handskas med något man vill ha så springer man snabbt dit och ge ett kommando samtidigt som man stryker sig mot människan. Så fort dom tittar ner så måste dom få en förstärkning så att dom vet att dom är på rätt väg. Så fort dom ger dig maten skall dom få beröm. Man kan spinna lite extra eller på något annat sätt visa att man är nöjd. Själv vägrar jag äta på golvet så jag lär dom på en gång att servera maten på bänken, där jag har mina skålar. Jag använder tiggmetoden för att utlösa serveringsinstinkten men springer och hoppar snabbt upp på bänken och upprepar kommandot där för att få dom att fatta att det är just här jag vill ha min mat. Till en början släpper dom maten för tidigt men ge inte upp. Man kan gå fram till maten och sedan springa och hoppa upp en gång till för att utlösa förföljandet. Ser man att dom tvekar så är det bara att vänta. Förr eller senare plockar dom upp maten och lägger den i skålen och då skall man belöna dom genom att börja äta direkt .Till slut skall man banta bort tiggandet och utföra kommandot direkt vid matskålen. En del av människorna är lite tröga och då kan det vara på sin plats att först måste äta från deras mat för att dom skall fatta att man vill ha sin mat serverad, men det hör till ytterligheterna. Själv har jag svårt för det men om inte något annat hjälper så kan man göra så under en övergångsperiod. De flesta människor går att lära med den här metoden. Lycka till !
HUR MAN LÄR DOM ATT ÖPPNA DÖRREN : Att öppna dörren är också en instinkt som alla människor har. Den är välutvecklad så även i väldigt tidig ålder så kan dom utföra handlingen på ett bra sätt. Nu gäller det att ge dom en ny retning att utföra handlingen. De flesta lär sig väldigt fort. Man ställer sig vid dörröppningen och ger kommandot tills någon kommer och öppnar dörren. Händer inget så kan man förstärka kommandot med ett krafsande . Enligt mina erfarenheter så har människor väldigt lätt att lära detta men att dom har begränsad förmåga i vissa lägen. Till exempel om dom ser på TV så kan en annars så lydig människa ha svårigheter att uppfatta kommandot. Det är nog ljudet eller bilderna på TV som gör att deras hjärnor kan inte uppfatta annat omkring dem. Då är det bättre att förstärka kommandot med att gå fram till dem och visa tassgripligen vad man vill. Så fort dom ser på dig skall du springa fram till dörren och upprepa kommandot. Om människan trots ögonkontakten inte omedelbart lyder är det dax att använda nödmetoden . Då går man helt enkelt fram till deras dyraste möbel ex. en skinnsoffa och dra några klös. Jag lovar att det förstärker deras koncentrationsförmåga och nästa gång behöver du bara höja tassen så rusar dom upp. Glöm inte berömmet!
Om du blir instängd  kan du använda följande metod. 1: Kolla läget och se vilka tillgängliga hjälpmedel du har. Det har hänt att jag har blivit instängd på vår toalett. Då jamar jag först. Hör ingen hoppar jag upp på bordet bredvid tvättstället. Där har matmor sina halsband mm. Då lyfter jag upp dom en efter en och släpper ner på golvet. Ropar ingen :"Kurt , vad gör du nu?",(vilket betyder att någon skyndar sig att öppna dörren) så är det dax för steg 2. Jag börjar att slå med locket till stolen där människor gör sina behov. Det låter ganska illa men det har en gynnsam inverkan på människors inlärningsförmåga. Då brukar någon komma springande och släppa ut mig. Om det fortvarande inte händer något går jag över till steg 3: Då drar jag ner papper från toarullen. Det är en fördel om hållaren är av sådan beskaffenhet att den ger ifrån sig ett ljud varje gång man drar i pappret. Det brukar räcka med 2-3 meter. Första gången fick jag nog dra ner nästan hela rullen. Nog lärde dom sig snabbt att det blir himla mycket extra jobb om man inte är hörsam. Bli inte arg även om det skulle dröja utan beröm då dom äntligen har fattat vad du vill. 
HUR MAN LÄR DOM ATT HÅLLA RENT I KATTLÅDAN : Det är ju känt att människor är inte så renliga av sig , men med lite träning så går det att lära dom att hålla rent omkring sig. Deras luktsinne är välutvecklad och det verkar vara den utlösande faktorn för lådtömning. Idealet är ju att få någon sorts kontinuitet i det hela och att få ny sand i kattlådan innan det blir någon lukt. Här har jag faktiskt upptäckt ett annat användningsområde för hund. Har man hund i huset så behöver man bara se till att dörren till toaletten är öppen. Hundarna vet instinktivt att det är deras uppgift att hålla kattlådan ren. Dom ser till och med njuta av det. Min matmor vill tömma kattlådan själv. Jag tror att det blir någon sorts konkurrenssituation mellan henne och hundarna. Hon stänger då dörren jämt så att bara jag kan öppna den. Så då hamnar jag i samma sits som alla ni som inte har tillgång till hund. Så här gjorde jag: Jag satte mig i ett hörn och började med att krafsa på golvet. Hon var först lite tveksam men bytte sand i lådan för säkerhets skull. Då sprang jag direkt dit och belönade henne med att göra mina behov. Nu behöver jag bara sätta mig i ett hörn och se skum ut och hon byter direkt sand i kattlådan. Meningen med övningen är att hon så småningom skall kunna utföra det alldeles själv så jag har nu bantat bort kommandot . Hoppas ni har hjälp av dessa enkla råd. Det har fungerat för mig. Lär in grunderna ordentligt, var tålmodig, förvänta dig inga under för dom är ju bara människor ! Lycka till !
Så här lär du dom att hoppa upp på en stol: Det här är en av mina favorit konster. Den är väldigt lätt att lära in och ett snabbt utförande kommer nästan automatiskt. Man tar helt enkelt in en råtta, ödla eller något liknande. Vitsen är att dom skall vara så pass oskadade att dom genast sätter igång och springer inomhus. Ni kommer att bli förvånade. Kvinnorna dom lär konsten på en gång. En del män kan få ett aggressivt överslag och försöker pricka råttan med en kvast eller något annat som finns lätt tillgängligt. Då kan man börja med något större ex. en bisam. Ni kommer att ha många roliga stunder med detta trick.

Lycka till!